Cancer - Jävla skit sjukdom

Att förlora vänner suger!
Att sakna vänner suger!

Idag är det 5 år sedan Håkan förlorade kampen mot cancern och lämnade vänner och familj i djup sorg.

Även om man vet att en person är sjuk gör det sjukt ont!
Tinden läker inte alla sår, sorgen mattas men finns där.

Jag försöker tänka tillbaka på allt roligt vi gjort, Håkan var en av mina närmaste vänner.
Fantastik på alla sätt...

Bästa med Håkan var hans livsglädje hans ödmjukhet, omtänksamhet, och empati med andra människor!
Håkan var en av de mest generösa människor jag träffas nu menar jag inte med att ge presenter eller så utan bjuda på sig själv och sin tid. Man kände sig alltid välkommen i hans hem.
Jag har aldrig hört en person som sagt något ont om honom, aldrig!

Hans Motto var att - Livet är till för att levas här och nu och ingen dröm är för stor.
Han lärde mig att inte skjuta upp saker jag vill göra utan göra dem nu! Varför vänta!?

Jag tänker på alla roliga fester, grillparty, de årliga sommarfesterna. Fredags bastun, otaliga middagar hos oss och hos Håkan. Gud vilka kul minne, oj vad det busades och lektes, Håkans trädgård var en snitslad bana med linbanegång, styltor mm. Håkan hade ett party trick som inte gick av för hackor! Han sprutade eld, vi var livrädda var gång han skulle göra det. Gör man fel kunde man få kemisk lunginflammation och råka riktigt illa ut! Men stoppade det honom... åhhh nej.

Håkan var alltid full av bus och upptåg, så full av energi och roligheter.
Det spelades kubb, sjöngs allsång, grillades, skålades och var fest långt in på småtimmarna. Festerna brukade sluta med att jag, Chris och Håkan satt och drack kaffe efter vi röjt upp och återställt allt efter festen! Djupa diskussioner om allt och inget... *fniss* tror vi räddade världen en och en annan gång.

Håkan var verkligen en party människa, men också en riktig familjefar det viktigaste i hans liv var hans dotter L och son W.
De gick före allt! Den kärlek han hade till sina barn ♥ det verkligen sken om honom när han pratade om dem. Underbart!


Du saknas mig Håkan!

Håkans minnesfond

Cancer är en jävla skit sjukdom - Stöd Cancerfonden

Saknaden suger...

 

Försöker tänka positivt, men ibland är det svårt...
Att förlora vänner suger!
Även om man vet att en person är sjuk gör det sjukt ont att de lämnar jordelivet.
I dag är det 2 år sedan min fina bästa vän Håkan gick bort!
Jävla skitsjukdom - Fuck Cancer!

Det händer fortfarande att jag tar telefonen och ska skicka iväg ett mess eller ringa honom.

Hans Motto var att - Livet är till för att levas här och nu och ingen dröm är för stor.
Han lärde mig att inte skjuta upp saker jag vill göra utan göra dem nu! Varför vänta!?
Bästa med Håkan var hans livsglädje hans ödmjukhet, omtänksamhet, och empati med andra människor!
Håkan var nog en av de mest generösa människor jag träffas nu menar jag inte med att ge presenter eller så utan bjuda på sig själv och sin tid. Man kände sig alltid välkommen i hans hem.

 

Jag är tacksam för vår vänskap!
Jag kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat för honom och älska honom som bara vänner kan.
Jag är tacksam för att jag fått lära känna honom och för att han gjorde världen till en bättre plats!
Jag ser fram emot tills vi möts igen!

Håkans minnesfond

Gott slut 2015!

Det har varit ett omtumlande år, med mycket sorg och glädje!

Jag hoppas att 2016 kommer bli så fantastiskt som jag tror det ska bli!

Njut nu av kvällen och roa er och umgås med familj och vänner de sista timmarna av 2015.

Vi ses 2016!

Keep on going....

Försöker tänka positivt, men ibland är det svårt...
Det har varit några jobbiga veckor nu, dels är min kropp inte i fas med mig. Jag har värk från hell var och varannan dag, men som de säger... bryt ihop eller bit ihop!
Jag biter och asar mig ur sängen varje dag och till jobbet!
Sorgen gör inte de lättar, att förlora vänner suger!
Även om man vet att en person är sjuk gör det sjukt ont att de lämnar jordelivet.
Jag har en inställning att det är bara kroppen som lämnar, deras själ finns kvar. Och vi kommer mötas igen! Fråga mig inte hur, men på något sätt fortsätter vi.

I fredags var det begravning för en av de finast personer jag vet, Håkan förlorade kampen mot cancern den 16 januari och lämnade familj och vänner i djup sorg.

Men jag försöker tänka tillbaka på alla underbara stunder vi haft. Håkan var nog en av mina närmaste vänner. Han var en av de få som jag har anförtrott mig åt. Han visste allt om mig.
Jag lämnar sällan ut mig till en person men med honom var det så enkelt och vi anförtrodde oss till varann,
Han kunde ringa mig när han var på väg från en date för att berätta hur det gått och undrade vad jag trodde ... vi har skrattat många gånger åt "misslyckade" träffar.
Bästa med Håkan var hans livsglädje hans ödmjukhet, omtänksamhet, och empati med andra människor!
Håkan var nog en av de mest generösa människor jag träffas nu menar jag inte med att ge presenter eller så utan bjuda på sig själv och sin tid. Man kände sig alltid välkommen i hans hem.
Jag har aldrig hört en person som sagt något ont om honom, aldrig!

Hans Motto var att - Livet är till för att levas här och nu och ingen dröm är för stor.
Han lärde mig att inte skjuta upp saker jag vill göra utan göra dem nu! Varför vänta!?

Jag tänker tillbaka på alla roliga fester, grillparty, de årliga sommarfesterna. Fredags bastun, otaliga middagar hos oss och hos Håkan. Gud vilka kul minne, det lektes, Håkans trädgård var en snitslad bana med linbanegång, styltor mm. Håkan hade ett party trick som inte gick av för hackor! Han sprutade eld, vi var livrädda var gång han skulle göra det. Gör man fel kunde man få kemisk lunginflammation och råka riktigt illa ut! Men stoppade det honom... åhhh nej.

Håkan var alltid full av bus och upptåg, så full av energi och roligheter.
Det spelades kubb, sjöngs allsång, grillades, skålades och var fest långt in på småtimmarna. Festerna brukade sluta med att jag, Chris och Håkan satt och drack kaffe efter vi röjt upp och återställt allt efter festen! Djupa diskussioner om allt och inget... *fniss* tror vi räddade världen en och en annan gång.

Håkan var verkligen en party människa, men också en riktig familjefar det viktigaste i hans liv var hans dotter och son.
De gick före allt! Den kärlek han hade till sina barn verkligen lös om honom när han pratade om dem.
När William var med samlade vi sniglar, gråsuggor, grodor och stoppade i big pack burkar med luft hål, tror vi vänt på varenda sten här hemma i trädgården :))))

Jag kommer att sakna våra chatt stunder allra mest, både på datorn och sms och över en kopp kaffe.
Han puffade alltid en i rätt riktning när det var något, hans ord stärkte en även när han skällde på mig :) Han fick mig att inse så många saker!
Även om vår kontakt inte varit lika mycket de senaste åren så har vi snackat med jämna mellanrum och det är en härlig känsla med vänskap som är så att det kan gå år, månader i mellan så finns man ändå där när det är något!

Tack Håkan för allt du anförtrott mig och tack för att du lyssnat och för alla råd.
Och framför allt TACK för att jag fått vara din vän.
Jag kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat för dig och älska dig som bara vänner kan.
Tack för att jag fått lära känna dig och för att du gjorde världen till en bättre plats!
Farväl min vän, tills vi möts igen!

Håkans minnesfond

Tack Bengt för bilderna från kyrkan.

En helg med så mycket sorg...

I fredags gick en kär vän bort efter en lång tids sjukdom. Jävla Cancer! Det gör ont att veta att jag aldrig mer för prata med honom, Men är så glad att jag har massor med underbara ljusa minne från vår tid tillsammans.
Sommarfester, grillkvällar, bad, svampplockning, fika här hos oss, fika hos honom, middagar, fester, bastubad med massor av skratt och bus! Och han är det som lärde mig att man ska leva här och nu! Och det var långt innan han insjuknade. En person som han som är så omtänksam, hedersam, gentlemannamässig, god lyssnare, generös, kul och levnadsglad borde inte få ryckts bort i från sina nära och kära. Är så glad att han fann sin kärlek, han var så lycklig!

Har tänkt mycket på våra diskussioner, när vi filosoferade över en kopp kaffe eller snackade i telefon. Han var en underbar vän till både mig och min make. Han är nog den person som jag öppnat mig mest för. (förutom min make) Han var mitt bollplank under många år!
Jag är glad och lycklig för den tid vi fick och tacksam för att få ha varit hans vän. Vi kommer att mötas igen det vet jag!

I lördags hade jag date med mina "syrror" för lunch och umgänge. Så välbehövligt och mysigt.
Åt god kyckling och sallad och drack vin och njöt av varandras sällskap.
Vi pratade minnen och resor och Ing-Louise berättade underbara rese minne med sin familj.

I dag söndag är vi på scones mys hemma hos äldsta dottern när jag får ännu ett tråkigt besked att min väninnas son gått bort! Älskade Ing-Louise, mitt djupaste deltagande. Jag är bedrövad, jag mår rent av illa. Detta är för mycket nu!  Först Katrins älskade Nisse som lämnar oss innan jul, och nu dessa två underbara personerna.

Jag känner mig så sorgsen. Jag kan inte gråta mer... det finns inga tårar kvar! 

R.I.P

Borde gå och sova, väskan står packad. Åker till Tibro i morgon för kundbesök och känner inte alls för det! Jag känner för att stanna i sängen och dra täcker över huvudet och komma fram i Maj när solen lyser härligt och trädgården grönskar ... men livet går vidare... bara att kämpa på och tänka på alla fina minnen och roliga stunder vi haft i hop med dessa underbara vänner!