Keep on going....

Försöker tänka positivt, men ibland är det svårt...
Det har varit några jobbiga veckor nu, dels är min kropp inte i fas med mig. Jag har värk från hell var och varannan dag, men som de säger... bryt ihop eller bit ihop!
Jag biter och asar mig ur sängen varje dag och till jobbet!
Sorgen gör inte de lättar, att förlora vänner suger!
Även om man vet att en person är sjuk gör det sjukt ont att de lämnar jordelivet.
Jag har en inställning att det är bara kroppen som lämnar, deras själ finns kvar. Och vi kommer mötas igen! Fråga mig inte hur, men på något sätt fortsätter vi.

I fredags var det begravning för en av de finast personer jag vet, Håkan förlorade kampen mot cancern den 16 januari och lämnade familj och vänner i djup sorg.

Men jag försöker tänka tillbaka på alla underbara stunder vi haft. Håkan var nog en av mina närmaste vänner. Han var en av de få som jag har anförtrott mig åt. Han visste allt om mig.
Jag lämnar sällan ut mig till en person men med honom var det så enkelt och vi anförtrodde oss till varann,
Han kunde ringa mig när han var på väg från en date för att berätta hur det gått och undrade vad jag trodde ... vi har skrattat många gånger åt "misslyckade" träffar.
Bästa med Håkan var hans livsglädje hans ödmjukhet, omtänksamhet, och empati med andra människor!
Håkan var nog en av de mest generösa människor jag träffas nu menar jag inte med att ge presenter eller så utan bjuda på sig själv och sin tid. Man kände sig alltid välkommen i hans hem.
Jag har aldrig hört en person som sagt något ont om honom, aldrig!

Hans Motto var att - Livet är till för att levas här och nu och ingen dröm är för stor.
Han lärde mig att inte skjuta upp saker jag vill göra utan göra dem nu! Varför vänta!?

Jag tänker tillbaka på alla roliga fester, grillparty, de årliga sommarfesterna. Fredags bastun, otaliga middagar hos oss och hos Håkan. Gud vilka kul minne, det lektes, Håkans trädgård var en snitslad bana med linbanegång, styltor mm. Håkan hade ett party trick som inte gick av för hackor! Han sprutade eld, vi var livrädda var gång han skulle göra det. Gör man fel kunde man få kemisk lunginflammation och råka riktigt illa ut! Men stoppade det honom... åhhh nej.

Håkan var alltid full av bus och upptåg, så full av energi och roligheter.
Det spelades kubb, sjöngs allsång, grillades, skålades och var fest långt in på småtimmarna. Festerna brukade sluta med att jag, Chris och Håkan satt och drack kaffe efter vi röjt upp och återställt allt efter festen! Djupa diskussioner om allt och inget... *fniss* tror vi räddade världen en och en annan gång.

Håkan var verkligen en party människa, men också en riktig familjefar det viktigaste i hans liv var hans dotter och son.
De gick före allt! Den kärlek han hade till sina barn verkligen lös om honom när han pratade om dem.
När William var med samlade vi sniglar, gråsuggor, grodor och stoppade i big pack burkar med luft hål, tror vi vänt på varenda sten här hemma i trädgården :))))

Jag kommer att sakna våra chatt stunder allra mest, både på datorn och sms och över en kopp kaffe.
Han puffade alltid en i rätt riktning när det var något, hans ord stärkte en även när han skällde på mig :) Han fick mig att inse så många saker!
Även om vår kontakt inte varit lika mycket de senaste åren så har vi snackat med jämna mellanrum och det är en härlig känsla med vänskap som är så att det kan gå år, månader i mellan så finns man ändå där när det är något!

Tack Håkan för allt du anförtrott mig och tack för att du lyssnat och för alla råd.
Och framför allt TACK för att jag fått vara din vän.
Jag kommer alltid att ha en speciell plats i hjärtat för dig och älska dig som bara vänner kan.
Tack för att jag fått lära känna dig och för att du gjorde världen till en bättre plats!
Farväl min vän, tills vi möts igen!

Håkans minnesfond

Tack Bengt för bilderna från kyrkan.