Visar inlägg med etikett My story. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett My story. Visa alla inlägg

fredag 27 april 2012

Lätt för er att säga...




-Häng inte upp dig på det... 
-Äsch det blir bra sen ska du se...
-Du har väl inget med honom att göra nu...
-Skit i honom...
Osv.
Det är bara det att jag har döttrar som mår dåligt så det är inte så lätt att strunta i allt ihop!
Min X make en alkoholist, pundare... A-lagare..osv.
Och alla de som kände honom.... Jag skriver kände för detta är inte den person som jag varit gift med eller som varit flickornas pappa.

Dom bara säger men -det kan inte vara sant... 
-Men Han gör inte sånt...
-Men han dricker ju inte...
-Han röker ju inte...
-Men han som är sååå snäll

När jag levde med flickornas pappa så vaken drack eller rökte han, en drink eller så kunde väl tas om det var något speciellt... men definitivt inte annars och alla andra fick gliringar för de drack för mycket eller så.
Och man fick definitivt inte svära, röka osv...

Han uppmanade flickorna att de fick aldrig ljuga, svära, vara elaka, slåss osv.
Därför tror jag det är extra svårt för dem att se sin pappa på må som han gör, dricka, spela, hamna i bråk osv.

Men han hade andra mindre trevliga sidor när vi levde ihop, svartsjuka som var sjuklig!
Man fick aldrig ha egna åsikter för det jag tyckte var FEL!
Jag var kontrollerad till max.
Vänner var det knappast tal om, ett få utvalda gick bra, och skulle jag dit så körde han mig, kolla så jag var där genom att ringa på deras hem nummer och sen hämtade han mig...
Han var rädd om mig hette det!
Att han skulle ha sin vilja igenom var ett måste, kompromissa vad var det?
Hemskt men sant...
Han slog inte men hotade och gick emot mig ... skrämde mig!
Med detta levde jag i många år.

Hade jag visst vad jag vet idag hade jag inte gjort det! Jag hade varit därifrån lååååångt innan!

Jag valde att ta mig ur detta dåliga förhållande! Jag orkade inte leva ett olyckligt liv längre... mina flickor var mina ljuspunkter, de var det enda jag tänkte på. ♥
Hade jag varit kvar hade de fått spärra in mig på psyk för jag trodde jag skulle bli tokig!
Jag kände mig aldrig glad, jag byggde en jätte stor mur runt mig och visade inte för någon hur jag mådde!
Jag grät så fort jag var själv, på toaletten, på jobbet, när alla sov... jag tappade min livsgnista helt...



Så där satt jag en fredagskväll i badet efter jobbet och tänkte... nu eller aldrig!
Och det blev NU!