lördag 7 juli 2012

Öppet brev till Ulrika!


Antons mamma har bett att få gästblogga hos mig!
Så varsågod!

Jag känner inte dig, men skriver till dig i välmening. Känner dina tre döttrars pappa sedan en tid och har hört/sett lite runt vad som pågår kring detta. Jag har också träffat dina flickor, som är jättegóa, vid några tillfällen.

Tycker det är så väldigt sorgligt att läsa om bråket då det gäller umgänget och ställer mig lite undrande till varför detta, efter 9 år (!!), inte ska kunna lösas på ett fredligt sätt? Bryr mig egentligen inte om varken din eller Christians känslor kring det, utan det är ju barnen som måste komma i första hand!!! Tror allt ”öppet” bråk mellan föräldrarna påverkar barnen väldigt negativt; barn är väldigt lojala och väldigt rädda för att såra någon av sina föräldrar. Barn har också rätt att älska båda sina föräldrar även om dessa inte kommer överens!

Själv är jag separerad sedan drygt ett år och officiellt skild sedan bara någon månad. Vi har en gemensam son som fyller 13 nu i sommar. Mitt äktenskap har präglats av misshandel, framför allt psykisk sådan, och en mycket dominant och på många sätt knepig människa. Min son har sett hur jag har blivit behandlat och har också fått utstå väldigt mycket själv under den här tiden då separation/skilsmässa pågått. Trots att det inte har gått lång tid har jag beslutat mig för att ”förlåta”; d v s släppa taget om det han gjort och utsatt oss för. Detta bestämde jag mig för då min son sa att han VILL ha kontakt med sin pappa och han VILL umgås med sin pappa!!! Han VILL, så då har han den rätten.
Vid tingsrättsförhandlingar om vårdnaden vägrade min ex-man att ge upp vårdnaden, trots att jag ville ha den för att det underlättar med papper och sånt som ska skrivas på etc… …till saken hör att min ex-man är fransman och arbetar sedan lång tid i Pakistan, så att få ett papper påskrivet är inte det enklaste… …och jag gick då med på gemensam vårdnad så länge mitt ex kommunicerar lugnt och respektfullt; inte för att jag vill, men för att vår son vill!!!!

Umgänget de har är helt baserat på när mitt ex behagar befinna sig i Europa och behagar ordna så de kan träffas, så det handlar om ett par-tre gånger om året… …men säger min son att han vill åka och träffa sin far säger jag ok! …även om det kostar mig några kronor av mitt underhåll, även om det är bökigt för mig att fixa med resor och få iväg honom etc etc… Jag låter bli att prata skit om mitt ex, no matter vilket svin han varit, för jag tror min sons rätt att älska sin far är mer betydelsefull än min åsikt om mannen i fråga. JAG har ju valt denna man en gång i tiden och JAG har ju valt att få barn med honom, alltså får JAG bita i det sura äpplet!!! Så fungerar våra livsval!!

Tror inte heller på att saker och situationer är oföränderliga och oförlåtliga; man kan bete sig illa, göra fel val, säga fel saker vid ett tillfälle och ändå få en chans igen när saker ser annorlunda ut. Livet är inte statiskt utan ständigt föränderligt!!

Tror också att både dina barn och min son innerst inne vet och känner att mamma fanns alltid där, mamma svek aldrig, mamma älskar oss oavsett hur mycket de än umgås med sina fäder!!!! Jag tror inte heller det är vår rätt att sätta käppar i hjulet för dem i deras önskan om att få lära känna och få vara med sin andra förälder. Barnen måste få gå först av allt oavsett vad vi själva känner inför situationen! …och att sedan pappor tycker de kan flytta långt iväg och sån’t kan man ju tycka vad man vill om… Med tanke på dina fina töser tror jag att du är en utmärkt mamma, men förlåt, gå vidare och ge dina barn en chans till en bra papparelation så kommer de vara dig än mer tacksamma i livet!!

Förlåt att jag lägger näsan i blöt, men har så svårt att se barn som kommer i kläm! Ha en skön sommar!

/Antons mamma


6 kommentarer:

  1. Ja vad ska man säga.....Tragisk att låta barnen lida. Tyder på en bitter och elak kvinna.

    SvaraRadera
  2. Jag måste bara få säga en sak..

    Man måste INTE ha enskild vårdnad för att det ska vara lättare att skriva på papper etc.
    Mamman kan skriva på de ändå.

    SvaraRadera
  3. Ja om jag får lägga mig så är det faktiskt till och med LAG på att föräldrar skall gynna barnens kontakt med den andre föräldern.....

    SvaraRadera
  4. Otroligt att denna kvinna inte har förlorat sig helt i sin bitterhet och avundssjuka,
    kontakten med sina barn är nog ansträngd och frågan är om hon i huvudtaget är en bra vuxenförebild och mor.har hon några vänner kvar ?
    Jag måste lägga näsan i blöt när man råkar på onda människor
    Ullrika väx upp ! och ta ett vuxenansvar över dina barn...

    SvaraRadera
  5. Mycket klokt!
    Just det där om att förlåta, för att släppa taget är det viktigaste man kan göra. Både för sig själv och för sina barn, eller andra i sin omgivning.
    Att förlåta betyder inte att man säger att "Det du gjorde mot mig var okej." Det betyder att man helt enkelt just släpper taget, och inte lägger en massa energi på det hela tiden. Den man förlåter har inte längre makten över en.
    Det blev förresten ett blogginlägg om det här med att förlåta inne hos mig. Läs det gärna! http://karin.hermansro.se/2012/07/07/forlat/

    SvaraRadera
  6. Måste skriva från barnets sätt att se det

    http://mattsjansson.blogspot.se/2012/07/ibland-blir-det-brak.html

    SvaraRadera

Skriv gärna en rad och gör mig glad!
Spamm, anonyma och reklam kommentarer gör sig icke besvär. De plockas bort!