tisdag 24 september 2013

Börja med de vuxna...


Mobbingen är lika utbredd bland vuxna som bland barn, tro det eller ej!
Jag har själv varit på en arbetsplats där en person snackar skit och trycker ner en annan person.
Personen gör allt för att den andra personen ska känna utanförskap, gör narr av den osv.
Personen försvann och stämningen blev så mycket bättre. Alla trivdes igen! Och alla var med i gemenskapen!

Så börja med de vuxna som är elaka mot andra så kanske man kan få slut med mobbingen även bland barn.
För barnen föds till denna värld orörda och det är vi som föräldrar präglar dem.

Att snacka skit och nedvärdera andra människor inför barnen gör att dom tror det är okej att göra så.
Barn lär av oss!
Så föregå med gott exempel och visa omtanke och omsorg om dina med människor.

Hur många har ni inte i ert umgänge som älskar att gotta sig i andras olycka? Snacka skit om personer?
Som nedvärderar andra människor?
Dom känner oftast inte ens personerna de snackar skit om!

Så alla vuxna:  sluta snacka skit om folk och nedvärdera andra personer så ska ni se att det säkert blir bättre! Jag tror det är roten till det onda!
Sluta skapa utanförskap!
Jag mobbades när jag gick i skolan, för mina gamla föräldrar, för mina fula kläder, för jag dansade balett.
Jag var ful... ja orsakerna var många ... tills jag en dag fick nog!
Jag led i tysthet, ville inte att mina föräldrar skulle veta.
Men jag hade några få fina vänner med, och fler blev det på högstadiet då jag äntligen vågade stå upp för mig själv.
Med massor med ny hittad styrka av mina nya vänner blev jag rakryggad och inte längre den grå tysta mus jag varit.
Jag fick skinn på näsan och vågade säga i från. Tack vare mina vänner som tyckte jag var intressant, omtänksam, snygg, och rolig. De peppade mig. Fick mig att känna mig värdefull.

Visst det har inte varit lätt alla gånger men jag har förlåtit alla mina plågoandar som ritade på mina kläder, klippe sönder dem, sa elaka saker till mig, som ratade ner på mina föräldrar och fick känna mig som en utomjording.
Idag tycker jag mest synd om dem att de inte begrep bättre och att de får leva med visheten att de gjort någon annans liv till ett helvete!

1 kommentar:

  1. Ja mobbning på jobbet har man ju hört talas om och jag fattar inte, är de avundsjuka eller vad?
    Sen alla barn som bli mobbade, som kan gå länge utan och berätta någe hemma, sen att de går så långt att dom tar sitt liv, de är hemskt!!!!
    KRAM

    SvaraRadera

Skriv gärna en rad och gör mig glad!
Spamm, anonyma och reklam kommentarer gör sig icke besvär. De plockas bort!