I dag för tre år sedan förlorade Håkan kampen mot cancern, den 16 januari lämnade han familj och vänner i djup sorg.
Jag lämnar sällan ut mig till en person men med honom var det så enkelt och vi anförtrodde oss till varann.
Han kunde ringa mig när han var på väg från en date för att berätta hur det gått och undrade vad jag trodde ... vi har skrattat många gånger åt "misslyckade" träffar.
Bästa med Håkan var hans livsglädje hans ödmjukhet, omtänksamhet, och empati med andra människor!
Håkan var nog en av de mest generösa människor jag träffas nu menar jag inte med att ge presenter eller så utan bjuda på sig själv och sin tid. Man kände sig alltid välkommen i hans hem.
Jag har aldrig hört en person som sagt något ont om honom, aldrig!
Hans Motto var att - Livet är till för att levas här och nu och ingen dröm är för stor.
Han lärde mig att inte skjuta upp saker jag vill göra utan göra dem nu! Varför vänta!?
Det spelades kubb, sjöngs allsång, grillades, skålades och var fest långt in på småtimmarna. Festerna brukade sluta med att jag, Chris och Håkan satt och drack kaffe efter vi röjt upp och återställt allt efter festen! Djupa diskussioner om allt och inget... *fniss* tror vi räddade världen en och en annan gång.
Håkan var verkligen en party människa, men också en riktig familjefar det viktigaste i hans liv var hans dotter och son.
De gick före allt! Den kärlek han hade till sina barn verkligen lös om honom när han pratade om dem.
När William var med samlade vi sniglar, gråsuggor, grodor och stoppade i big pack burkar med luft hål, tror vi vänt på varenda sten här hemma i trädgården :))))
Åhh vad jag saknar att honom.
Jag saknar dig min vän, men vi möts igen!
Kram <3
SvaraRaderaTack <3
Radera